ett inlägg som betyder mycket för mig om familj

Jag och min lilla familj har äntligen varit friska länge nog för att våga åka och träffa min farmor Maj Britt som är en jätte viktig person i mitt liv.
När jag var lite så var min mamma sjuk en längre tid, då flyttade farmor in hos oss och bodde där en längre tid, efter det så spenderade jag många somrar med Farmor och Farfar nere i deras sago hus i Ängelholm nära stranden.
det var en lycklig och viktig tid.
som vuxen har jag haft möjlighet att få hjälpa till tillbaka när farmor och farfar blev sämre fram tills för tre år sedan, då ronja låg i magen gick farfar Curt bort efter många års kamp mot altzamer, då kunde jag pga graviditeten inte komma på hans begravning vilket gjorde mig ledsen.
efter det att ronja föddes och egentligen fram tills nu så har vi varit sjuka mycket tid och inte vågat hälsa på alls så ofta som jag vill i rädsla för att smitta.

så nu börjar det bli lite stabilare äntligen på sjukdomsfronten och vi åkte ner,
hade en underbar lunch med farmor, det var underbart att se henne med ronja, hon bara skrattade när ronja var överallt och ingenstans och sa "ja så är barn", när vi hade ätit och farmor blev trött så åkte vi vidare till farmors hus ( famor bor nu på ett underbart äldreboende).
 nu visade det sig att min faster karin och delar av hennes familj, en till kusin och ett gäng vänner till dem var ute i farmors hus samtidigt. de är mina tyska kusiner, jag har träffat dem extremt lite de senaste tio åren, de vara bara små barn när jag lände dem.
men känslan när jag träffade var öppna armar,
Chaplin sprang fritt och var överlycklig över att min kusin Katarina hade sin mycket bestämda lilla tik där som kunde bossa över chaplin en helt del.
Ronja sprang runt och hittade på bus i trädgården med hjälp av mina underbara kusiner och jag satt och åt nybakt bulle med faster karin och ett gäng ungdomar.
ofta när man kommer med en vild tvååring och en stor hund så är det lite krongligt och störande för omgivningen, här kändes vi varmt välkomna och det verkade inte vara några problem alls.
även om vi inte träffas så ofta så kändes de som familj, massor.
jag kommer se till att vi träffas oftare i framtiden, det var så enkelt och naturligt att umgås med kusinerna och karin och buggi.
här kommer massa bilder

 min älskade farmor Maj britt

 här är några av min familj, ewa, faster karin, buggi, ante, ronja, katarina ( jag kan inte stava hennes egentliga namn), elsa, jag och chplin och den lilla fina hund tiken

ronja vägrade som ni ser vara med på bild hela dagen rakt i igenom