IJag har bestämt mig för att lära mig mer om de nålbunda fynd som finns från vikingatid, det finns fyra som man kan återskapa.
Jag vill komma så nära jag kan fynden när det gäller mönster, garn/ materal och utseende men använder genvägar där min förmåga tryter. ( när det gäller yorksockan är det garnet som är genvägen, det handspunna var spunnet på spunrock, inte slända och köpegarnet var förutom att det är köppt spunnet och tvinnat åt fel håll).
York/ copergate sockan, vanten från island, vanten från finland ( eura) och dräktdetaljerna från mammen i damnark.
Jag har hittils gjort alla utom mammen delen klara och började med york/ copergate sockan.
Detta blogginlägg handlar om york sockan och processen att göra den.
Först började jag med att tanken att spinna rätt tråd och prövade lite olika tjocklekar på ull.
Jag visste att fyndet hade 3,6 rader per cm och det betyder nästan sytråds tunnt garn ( enligt penople walton).
Så jag tog reda på spinnrikting och tvinnriktning och började spinna.
Fyra försök senare trodde jag att detta garn duger nog och gjorde ett försök.
Först fördökte jag räkna maskor på bilderna på fyndet och började vid tån, det var snabbt tydligt att det inte fungerade.
Det blev platt som en duk och inte tåformat...
Nästa försök;
Det blev ca 2,5 rader per cm och ett försök till en häl som inte såg ut som fyndet ( på fyndet är hälen trasig och det finns inget defeninvt mönster på hälen så här gäller att skapa sig en egen tolkning).
Inte godkänt.
Jag gjorde sedan ett försök i tjockare ull för att testa ett hälmönster, det blev helt fel trotts att jag hade tänkt ut en riktigt bra idde, trodde jag.
Inte godkänt.
Sen visade jag de två försöken för min vän marie som påpekade att jag hade lyckats av gammal vana använda fel mönster ( oslo stygnet istället för york stygnet).
Attans, men detta öppnade för lösningar.
Nu gjorde jag en ny socka i för tjockt garn för att testa en ny häl teori, denna gång fungerade det och jag hade rätt stygn äntligen.
Nu var det bara daggs att spinna det där sytrådstynna garnet ( ca nm 20/2).
Så tunnt kan inte jag spinna men jag hittade ett köpegarn ( iof med omvänd spinn och tvinnriktning men ändå) och satte igån.
Ca 30-35 timmar senare hade jag en mycket sladdrig, extremsteechig och extrem tunn socka ( praktisk kan den aldrig ha varit) som mätte 3 rader per cm.
Epic fail efter allt detta arbete.
Då kom min vän lena på att fyndet är enligt raporten väldigt tovat så jag efterbehandlade/ tovade sockan något och vipps så ser den bättre ut.
Plötsligt var det 3,6 rader per cm.
Vilken tur att jag har vänner som vågar kritisera/ komma med förslag.
Nu har jag min tolkning av yorksockan
.
Näst ut är beskrivningen av arbetet runt islandsvanten.
Kram/ iduna